I dag tänker jag bjuda på lite andlig spis. Receptet är enkelt: skaffa en diktsamling av Tomas Tranströmer och läs den. Krydda med valfri bluesmusik för piano. Njut.
Den femte april 2001 hade jag uppdraget att fotografera den store poeten. Han skulle intervjuas av Carl-Otto Werkelid. Jag kom en stund innan intervjun skulle börja. Här är mina anteckningar från tillfället: ”Pianot hörs redan i trapphuset. När jag går in i det ljusa rummet ser jag att Tranströmer spelar med en hand. Det låter som en blues; sorgset, luftigt, kontemplativt. På notbladet står det: Three Improvisations For Piano by Frank Bridge.”
Jag satte mig ner och lyssnade en stund. Sedan tog jag nästa bild:
Tranströmers fru Monika kom in och gav mig ett tunt häfte med nyutkomna haikudikter, ”Fängelse”. Jag läste följande rader:
De väsnas ofta
för att skrämma tiden in
i snabbare lunk.
Nästa gång jag mötte Tomas Tranströmer var 29 augusti 2007 på Galleri Lars Bohman. Konstnären Peter Frie hade tillsamans med poeten gjort boken ”Stor och långsam vind” och ställde ut illustrationerna.
Stor och långsam vind
från havets bibliotek.
Här får jag vila.