Den åldrande megarockstjärnan, Rolling Stonesgitarristen Keith Richards har skrivit om sitt liv i en bok som helt enkelt heter Livet. Den börjar med en mycket fin barndomsskildring för att senare övergå till en oändlig redovisning av vilka substanser han intog genom åren och vilka kvinnor han lägrade. Hans minst sagt trashiga liv lyses då och då upp av ljuspunkter bestående av sporadisk samvaro med barn och föräldrar.
Mr Richards recept på det som allmänt kallas för flumhunger (ett begrepp känt av alla som någon gång provat på att röka brass) är korv med mos. Han tillagar den med kärlek och omsorg. Så här låter det när han själv beskriver processen:
”1. Först och främst, hitta en slaktare med färska korvar.
2. Stek upp en blandning av lök och bacon och kryddor.
3. Koka upp potatisen med en skvätt vinäger, lite hackad lök och salt (krydda efter tycke). Släng ner lite ärtor med potatisen. (häll i lite hackad morot också, om du vill.) Nu börjar det likna något.
4. Nu kan du antingen grilla, halstra eller steka korvarna. Låt dem småputtra på låg värme med baconen och löken (eller i en kall panna, som tv-tanten sa, och sätt till löken och baconen efter en stund) och vänd på de där rackarna lite då och då.
5. Mosa potatisen och det andra du lagt i.
6. Korvarna är nu fettfria (så mycket som det går!)
7. Spad om man vill.
8. HP-sås, om man känner för det.”
Jag kan tillägga att jag använder tyska korvar från Liedl men helst går jag till Taylor’s & Jones’ på Hantverkargatan där man kan köpa de riktiga hemgjorda engelska korvarna som Richards skriver om.
Musik i köket blir förstås: Rolling Stones – Everybody Needs Somebody
oskarpmask.wordpress.com 