
Färsk vitkål är något av det godaste jag vet. Jag köper det när det finns i affären utan att närmare planera för någon bestämd maträtt. Under min barndom serverade mamma någon slags stuvning gjord på färsk vitkål och det är en av de dofter som, fulla av minnen vaknar till liv vid åsynen av ett vitkålshuvud.
Färsk vitkål kallas ”ung vitkål” på mitt modersmål polska och den beskrivningen motsvarar kanske bäst det som det är frågan om här. Kålen ska plockas innan den riktigt mognat, precis som ”ung potatis” m fl vårgrönsaker.
Vad var det som häromdagen gjorde sällskap med vitkål i kastrullen? Glöm får i kål och andra fisbildande maträtter. Det här skulle bli nåt enkelt och luftigt.
En gul lök, några bitar kycklingfilé, ett grönt äpple, några potatisar, lite vatten, kycklingbuljontärning, några salviablad, en nypa kummin, salt och peppar.
Det hela började med att jag strimmlade 0,5 kålhuvud och den gula löken. Skalade potatisen och äpplet och skar dessa i ganska stora bitar.
Kycklingfiléerna (jag använder helst benfri lårfilé) bryntes lätt tillsammans med löken i en skvätt rapsolja. På med ett par dl vatten, kålen, potatisen, buljongtärningen samt kummin. Det fick koka lugnt i ca 20 min under lock. Sedan spädde jag på med ytterligare en skvätt vatten, la in äppelbitarna och kryddade. När 10 min hade gått var det klart.
Musik i köket: Pink Floyd – Shine On You Crazy Diamond.